Nu var det dags för att se om skolan hade något på väggarna. Min spontana reaktion var att det bara fanns konst(tavlor) i rektorernas rum och i personalrummet. Det var skönt att jag hade fel. Nu kan man ju fundera kring varför jag bara reflekterat över dessa tavlor och om jag kanske valt att fästa ögonen extra noga på dessa väggar. Vi har många konstintresserade på skolan och det finns en auktion på passagen varje år där man kan skriva en motivering till varför just vi(skolan) ska få en tavla och sen kanske ha tur att få hem den.
Jag valde att fånga några ettor som kom från skolan för en liten konstrunda. De var fem stycken och olika intresserade. Jag har ju arbetat med alla fem i verkstaden och hade lite erfarenhet av barnens bildintresse. Anledningen till att jag valde ettor var att jag ville ha skolbarn. Jag berättade att vi skulle titta på skolans konst och vi pratade lite om vad de tyckte konst var:
-Det är tavlor som är något fint på!
-Det kan vara prickar eller färger.
Det var några kommentarer och jag frågade om det måste vara fint och vad det var men det hade svårt att beskriva det. De sa dock att alla kunde göra konst.
Innan hade jag funderat kring antalet barn och tänkt att jag prövar med fem och ser om det går. När Reggio Emiliaförskolor gör förundersökning så har de väldigt få barn så jag vill pröva hur det fungerar.
Vi börjar utanför matsalen för alla klasser har inte slutat än så vi kan prata ganska mycket ostört.
Jag försöker få in dem på rätt spår. Jag visar hur man kan stå nära eller långt bort. Jag tittar väldigt intresserat och är fullt koncentrerad på att alla ska få prata och alla ska lyssna. Tre barn är helt inne i tavlorna men två är lite mer svårflörtade och "röriga". De är sådär måttligt intresserade men jag ger mig inte. Jag säger mer titta noga, försök tänka bort det som är runtomkring. Jag ställer många frågor väldigt ofta till barnen så de ska komma in i vad vid gör. Jag kämpar. Det ger resultat, men jag får inte tappa koncentrationen för de är snabba att se. Det är spännande och läskigt på samma gång. Ska det lyckas. Jag det gör faktiskt det och många tavlor har vi jättespännande samtal kring. Vi står där och pratar och barnen har fullt fokus på uppgiften. Hurra! Jag känner dock att jag inte kan hålla på för länge för att barnen inte ska tappa intresse och för att de ska vilja göra det igen.
Efter textiltavlan går vi vidare till den här tavlan. De står och tittar länge men orken tryter och jag bedömer att vi går vidare. Balansgång!!
Kommentarer:
Hav,man kan känna(på tavlan)så den är för blinda
Här kommer några intressanta personer förbi och två barn kryper i soffan och jag börjar min kamp för konsten! Då när jag lyckas håva in barnen så kommer det:
Det är havet, en liten stuga som kanske sjunker. En strand gör att den inte sjunker. Stugan sitter i himlen. Det är en ubåt. Den åker under vattnet och på ytan. Nej stugan kanske inte sjunker det kan finnas en klippa bakom stugan.
Nu till nästa bild och jag funderar på hur länge de orkar. De är med mig och nu kommer det lättare kommentarer mer spontant. Jag försöker att inte ha med bedömningar när jag frågar och samtalar.
Kommentarer:-Det är en djungel.
-Mycket djur.
-Krokodil i gapet.
-Det är snäckor.
-Det är musslor.
-Lejon.
-En orm.
-Papegoja.
-En fjäril.
-En palm.
-Det är konstigt med spikar i djungeln.
-Det är för att den ska sitta fast.
Vi går vidare till ett träd som är tillverkat av små utstående klossar. Här börjar de vilja vara med på korten och jag tar kort med barnen på. Då är de ganska nöjda så jag kan ta ett kort man "bara" trädet på. De har inte så många kommentarer utan är mer intressade av att röra och känna på trädet. Jag prövar att gå vidare.
Vi styr kosan mot matsalen och hittar helt otippat lite mat på bild. Tre morötter. Barnen tycker att de ska vara åt samma håll. Det blir inte så snyggt annars. Det är inte morotsfärg. Det ska vara på riktigt.
Vi fortsätter rundan och jag tycker fortfarande att de är koncentrerade. Jag vill så gärna höra mer om deras åsikter och jag vill höra vad de tycker om den stora tavlan som de ser varje dag.
Det ser ut som alla djur står i vatten. Lite mer ljusgrönare ska det va. Det visar att det mer är gräs. Gräsfärg. Ser djur. Är så mörkt. Det är kväll. Det är skugga(barnet har svårt att förklara men visar på fläckarna). Det är i regnskogen. Jag frågar hur de vet det. Två barn har varit i regnskogen så de vet. Hmm jag har aldrig tänkt på att det ser ut som djuren står i vatten men jag förstår hur barnen ser det. Jag kan tänka mig att de inte riktigt har koll på det där med hur vissa delar av ett djur kan visas. Jag skulle kunna pröva med att de får rita halva figurer framför och bakom.
Klockan börjar bli dags för annan aktivitet men några barn( tre) vill gå vidare och jag tar ett par minuter till att upptäcka. Nu hittar vi en gammal målning i en korridor.
De ser rävar,smårävar och en fågel som räven tagit. Det finns stenar och en vinge. Ser ut som kväll i skogen. Man börjar gråta. Fågeln har tappat vingen. Jag frågar hur konstnären tänkt. Han kanske gillar djur, fåglar och natur.
Nu har vi hållit på en lång stund och jag bedömer att jag har lite material att utgå ifrån och mycket tankar från barnen. Jag har innan promenaden berättat att vi ska skapa egna konstverk lite senare. De vill dock väldigt gärna se rektorns och personalens rum så vi går runt och fotar innan vi avslutar.
Jag känner att nu har jag upptäckt något nytt tillsammans med barnen och det var inte så tokigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar