Bygga modeller med barnen

Om det vore optimalt skulle jag ha en liten grupp med fem ljuvliga barn och all tid i världen men nu har jag 48 ljuvliga barn och ingen tid. Visst finns det tid om vi planerar och jag är ju absolut inte ensam på jobbet. Jag har nog bara lite stress och ångest, jag börjar tom få utslag i ansiktet av alltihop. Ja,ja vi har haft lite sjukdom och bortfall på jobbet så jag kände att jag måste börja nånstans. Idag fångade jag in två barn, varav ett inte hade varit med på konstrundan men jag tänkte att jag kunde se om det blev någon skillnad emellan barnen. De andra barnen tyckte av någon anledning att snö var mycket roligare än att vara inne med fröken och skapa. Hmm, konstiga barn.

Jag hade hämtat in lite olika returmaterial och försökt mig på att hitta en benämning på returmaterial på nätet men det enda jag hittade var en sida om hur jag kunde bli av med mitt material. Så som jag ser det är returmaterial något man använt och använder igen. Det är inte något nyproducerat och inte naturmaterial typ kottar( jag satte det på min skulptur och då sa min kollega lite i förbifarten, det där är väl inte returmaterial....)

Ja, jag och de två barnen hann i ca tio minuter diskutera returmaterial innan jag hade en hel hög av glada barn till som ville fortsätta med alla andra projekt jag har satt igång(masker,julkulor,skålar,). Jag sa att de fick hjälpa varandra och jag har ju tränat dem så det gick faktiskt ganska bra. Jag har också en arbetskamrat som tappat rösten så jag pratade i telefon emellanåt också. En helt vanlig dag på fritids;)

På frågan vad är en skulptur svarade barnen att den är gjord av sten,lera,trä. Den kan vara som robotar på en bana. Jag har sett det på film. De brukar vara nakna. Jag har sett på Mr Bean när han målade en staty. Den var naken och då satte ha en filt på rumpan.

Returmaterial var för barnen något hårt. Plast eller kartong. Stål eller papper.
Det går inte lika enkelt paj. Snö är inte returmaterial.

Vi börjar titta på olika material och prata om hur det ska se ut, sen kommer en fröken och säger att det är mellis. Några barn har redan gått upp och jag har melliset. Den snabba lösningen blir att ta med barnen till melliset och där fortsätter vi prata lite. Det blir en bra diskussion och barnen har många ideér. Efter melliset har jag dock bara ett barn kvar men jag börjar där.

Barnet skapar mitt i all röra och har mycket intressanta ideér. Hon vill först göra en dockteater men efter en stunds prat har vi kommit fram till att en skulptur är något annat.

Hon vill göra ett slags spel med en kula och sugrör. vi pratar kring hur det ska vara uppbyggt och om saker kan ligga framme och vi har en vindruvelåda som vi kan använda. Jag ger lite förslag och ju mer jag föreslår ju mer tankar får hon. Det är så viktigt med bilder och berättelser innan man startar för att få igång hjärnkontoret. Ideér måste få ta tid och medan jag springer emellan får hon skapa fritt och tänka mycket själv. Det är bra för jag stressar henne inte och hon har gott om tid. Hon hittar tyg att dekorera med plockar och filurar. Det blir ett spel med en kula i asken som man kan blåsa på. Den ska stå på en utställning på fritids.

Det här provet var bra. Jag ska fundera vidare på hur jag ska få till en större grupp.

Bygg en skulptur av returmaterial

Jag gjorde ett litet hjärta av gubben för jag ville pröva att måla på ståltråd. Jag tog ready mixfärg och det fastnade bra. Nu är det bara att försöka fundera ut vilken skulptur jag och barnen ska hitta på...

I mitt huvud har jag så mycket roliga idéer(tycker jag själv) men jag ska ju försöka få till dem också. Helst skulle jag vilja göra något konstverk som är bulligt och färgglatt med kana mitt i och snurrsaker här och där. Ja lite Kalle chokladfabriktokigt men jag inser att toarullar och kartong kanske är lite begränsande. Returmaterial är ju ganska stort men det är svårt att få till det där i huvudet. Jag har börjat fundera på vad som är returmaterial och tittat på vad jag har tillgång till. Toarullar,tidningspapper,kapsyler,knappar, tyger,skogssaker(inte returmaterial).....återkommer.

Nu har jag tittat på vad som gäller för returmaterial och hittat en sida om jag vill bli av med returmaterial...

Jag har även lärt mig att Sverige är världsbäst på att återvinna elektronik och att det finns människor som lever på att återvinna skrivarpatroner.

En idé jag hade var att göra en skulptur av tidningspapper så jag prövade det. Jag använde tidningspapper och tejp. Jag tänkte häst men ja det kanske blev flodhäst. Det roliga var att medan jag formade hästen satt en liten sexåring bredvid och tittade med stora ögon. Dessa ögon gjorde fem minuter senare en perfekt häst utan min hjälp. Det var häftigt!

Jag tänkte att hästen skulle vara rörlig men det är mycket svårt att få igenom något genom pappersmassa. Kompromissen blev att den lyfte på frambenen. Bakgrunden ville jag ha svart och i fjärran. Hästen fick bli silverfärgad för jag tycker om silver.

Jag satte dit kottar men det är ju naturmaterial så jag funderar på något annat material. Jag kom på att sugrör smälter tillsammans med limpistol. Upptäckte detta när mina träd slokade.
Slutsatsen är.. hästen ser ut som en gravid ko och träden som jättesvampar. Jag är kanske inte så jättenöjd. Jag ska titta lite till på den och göra om lite, tror jag. Så länge kan jag visa en golvlampa...

Jag gjorde ett nytt försök med skulpturen och var inte så fantastiskt negativ som jag tydligen var när jag gjorde det här inlägget. Jag prövade att klämma och forma lite mer och titta på den från lite olika vinklar. När jag gjorde det på jobbet så kom det fram barn och sa att den var fin. Då blev jag ju givetvis glad och när barnen berättade att de såg en häst och att det var träd och buskar bakom hästen och att den flög då kände jag att den var helt ok. Det var precis det jag ville få fram och det var så härligt att höra barnens fantastiska tankar. Jag tycker det är en stor behållning med den här kursen. Jag har tid att stanna och lyssna och jag TAR mig tid till barnen. Vad ger det barnen att bara springa omkring och lyssna med ett halvt öra här och där. Om jag har tid för några barn en dag så blir det några andra en annan dag.

Jag bytte ut träden och stoppade lite överblivet tyg i buskarna. Nu känns den faktiskt helt ok. Jag kallar den frihet. Jag hade varit optimalt nöjd om jag kunnat fästa hästen i nån metalltråd men jag försökte och det gick inte att få hål på hästen. Jag skulle velat haft den svävande. Det är också väldigt, väldigt svårt att måla på metall med readymixfärg. Prövade med limlack i färgen och då gick det bättre. Det är jätteskoj att skapa skulpturer och nu börjar barnen också få intresse för det.

Teckna människor eller iallafall försöka..

Nu ska jag lära mig mer om hur en kropp kan tecknas och hur vi ser ut när vi rör oss. Jag börjar med att teckna mina barn och teckna lite olika kroppsdelar. Jag tecknar lite naket ur skapa-boken för jag hittar inga frivilliga.

Vi(min dotter och jag) gör lite fyrverkerier ur skapaboken. Oljekrita som målas i stjärna och sedan gnuggas ut för att därefter använda vattenfärg. Det är en bra uppgift. Rolig och lätt.

Jag gör lite skisser här och där när lusten faller på.
Jag känner att det här får jag arbeta med länge. Det blir visserligen lite bättre än innan jag började utbildningen men herregud vilka konstiga proportioner och bilder jag får till.

 

 

 Det är kul att skissa men svårt. Jag har lärt mig att hålla för lite av bilden för att se om proportionerna på den biten stämmer. Jag ritar en häst men då säger min man lite försynt att jag kanske skulle fråga svärfar om råd( duktig hästtecknare och ryttare) så jag överger pälsdjur en stund. Jag har börjat jaga tålmodiga modeller.

Ja, jag målade av min man och mig själv i spegeln och det ser bättre ut men det är så svårt att se hur det ska bli. Jag funderar på vart jag ska börja rita och prövar från olika håll. En sak jag har blivit bättre på är att inte ge upp när det ser för hemskt ut. Jag försöker titta på var i bilden det blev fel och sudda det stället. Det hjälper ibland. Jag prövade också att måla av från rörliga bilder och det är lättare. Jag tror jag börjar arbeta därifrån. I Frids bok står det mycket om att man ska se människan från delar som man sätter ihop så man får en helhet och jag har prövat att bara skissa fram former innan jag lägger på detaljer och det känns som en stor hjälp.

 

Det är kul att ha en teckningsuppgift för då har man mer tvånget att jag måste träna. Ibland behöver jag lite struktur;)

Jag använder pennan för att avgöra avståndet och det är faktiskt lättare att förstå hur jag ska rita när jag använder mig av de tomma utrymmena också. Det är roligt att jag gör framsteg men jag tycker att det går så långsamt så ibland slänger jag bara blocket och går därifrån. Förut hade jag gett upp men nu kan jag faktiskt gå tillbaka för att se vad som blev fel.

Upptäcka skolans konst med barnen

Bekännelse:
Nu var det dags för att se om skolan hade något på väggarna. Min spontana reaktion var att det bara fanns konst(tavlor) i rektorernas rum och i personalrummet. Det var skönt att jag hade fel. Nu kan man ju fundera kring varför jag bara reflekterat över dessa tavlor och om jag kanske valt att fästa ögonen extra noga på dessa väggar. Vi har många konstintresserade på skolan och det finns en auktion på passagen varje år där man kan skriva en motivering till varför just vi(skolan) ska få en tavla och sen kanske ha tur att få hem den.

Jag valde att fånga några ettor som kom från skolan för en liten konstrunda. De var fem stycken och olika intresserade. Jag har ju arbetat med alla fem i verkstaden och hade lite erfarenhet av barnens bildintresse. Anledningen till att jag valde ettor var att jag ville ha skolbarn. Jag berättade att vi skulle titta på skolans konst och vi pratade lite om vad de tyckte konst var:
-Det är tavlor som är något fint på!
-Det kan vara prickar eller färger.
Det var några kommentarer och jag frågade om det måste vara fint och vad det var men det hade svårt att beskriva det. De sa dock att alla kunde göra konst.

Innan hade jag funderat kring antalet barn och tänkt att jag prövar med fem och ser om det går. När Reggio Emiliaförskolor gör förundersökning så har de väldigt få barn så jag vill pröva hur det fungerar.

Vi börjar utanför matsalen för alla klasser har inte slutat än så vi kan prata ganska mycket ostört.

Jag märker väldigt snart att jag måste börja sålla det här med vad vi ska diskutera. Om den här textiltavlan sa barnen inte så mycket. Den var stor, orange och hade fin färg.

Jag försöker få in dem på rätt spår. Jag visar hur man kan stå nära eller långt bort. Jag tittar väldigt intresserat och är fullt koncentrerad på att alla ska få prata och alla ska lyssna. Tre barn är helt inne i tavlorna men två är lite mer svårflörtade och "röriga". De är sådär måttligt intresserade men jag ger mig inte. Jag säger mer titta noga, försök tänka bort det som är runtomkring. Jag ställer många frågor väldigt ofta till barnen så de ska komma in i vad vid gör. Jag kämpar. Det ger resultat, men jag får inte tappa koncentrationen för de är snabba att se. Det är spännande och läskigt på samma gång. Ska det lyckas. Jag det gör faktiskt det och många tavlor har vi jättespännande samtal kring. Vi står där och pratar och barnen har fullt fokus på uppgiften. Hurra! Jag känner dock att jag inte kan hålla på för länge för att barnen inte ska tappa intresse och för att de ska vilja göra det igen.

 Efter textiltavlan går vi vidare till den här tavlan. De står och tittar länge men orken tryter och jag bedömer att vi går vidare. Balansgång!!
Kommentarer:
Hav,man kan känna(på tavlan)så den är för blinda
Här kommer några intressanta personer förbi och två barn kryper i soffan och jag börjar min kamp för konsten! Då när jag lyckas håva in barnen så kommer det:
Det är havet, en liten stuga som kanske sjunker. En strand gör att den inte sjunker. Stugan sitter i himlen. Det är en ubåt. Den åker under vattnet och på ytan. Nej stugan kanske inte sjunker det kan finnas en klippa bakom stugan.

 Jag skriver samtidigt och tar kort. Svettigt. Det är många barn fast så få. De har tålamod med mig och väntar på varandra och att jag ska få ner det på papper. Jag försöker samtidigt hålla ihop barnen och ha deras uppmärksamhet.

Nu till nästa bild och jag funderar på hur länge de orkar. De är med mig och nu kommer det lättare kommentarer mer spontant. Jag försöker att inte ha med bedömningar när jag frågar och samtalar.
Kommentarer:
-Det är en djungel.
-Mycket djur.
-Krokodil i gapet.
-Det är snäckor.
-Det är musslor.
-Lejon.
-En orm.
-Papegoja.
-En fjäril.
-En palm.
-Det är konstigt med spikar i djungeln.
-Det är för att den ska sitta fast.



Vi går vidare till ett träd som är tillverkat av små utstående klossar. Här börjar de vilja vara med på korten och jag tar kort med barnen på. Då är de ganska nöjda så jag kan ta ett kort man "bara" trädet på. De har inte så många kommentarer utan är mer intressade av att röra och känna på trädet. Jag prövar att gå vidare.

 Vi styr kosan mot matsalen och hittar helt otippat lite mat på bild. Tre morötter. Barnen tycker att de ska vara åt samma håll. Det blir inte så snyggt annars. Det är inte morotsfärg. Det ska vara på riktigt.

Vi fortsätter rundan och jag tycker fortfarande att de är koncentrerade. Jag vill så gärna höra mer om deras åsikter och jag vill höra vad de tycker om den stora tavlan som de ser varje dag.

 Det ser ut som alla djur står i vatten. Lite mer ljusgrönare ska det va. Det visar att det mer är gräs. Gräsfärg. Ser djur. Är så mörkt. Det är kväll. Det är skugga(barnet har svårt att förklara men visar på fläckarna). Det är i regnskogen. Jag frågar hur de vet det. Två barn har varit i regnskogen så de vet. Hmm jag har aldrig tänkt på att det ser ut som djuren står i vatten men jag förstår hur barnen ser det. Jag kan tänka mig att de inte riktigt har koll på det där med hur vissa delar av ett djur kan visas. Jag skulle kunna pröva med att de får rita halva figurer framför och bakom.

Klockan börjar bli dags för annan aktivitet men några barn( tre) vill gå vidare och jag tar ett par minuter till att upptäcka. Nu hittar vi en gammal målning i en korridor.
De ser rävar,smårävar och en fågel som räven tagit. Det finns stenar och en vinge. Ser ut som kväll i skogen. Man börjar gråta. Fågeln har tappat vingen. Jag frågar hur konstnären tänkt. Han kanske gillar djur, fåglar och natur.

Barnen vill väldigt gärna upptäcka fler tavlor så vi går vidare.

De ser en kanin. Kaninen ser ledsen ut. Den har ingen kompis. Den är ledsen på munnen och har krupit ihop. Ser ett klotter S. Kaninen kanske tycker om klotter S.

Nu har vi hållit på en lång stund och jag bedömer att jag har lite material att utgå ifrån och mycket tankar från barnen. Jag har innan promenaden berättat att vi ska skapa egna konstverk lite senare. De vill dock väldigt gärna se rektorns och personalens rum så vi går runt och fotar innan vi avslutar.

Jag känner att nu har jag upptäckt något nytt tillsammans med barnen och det var inte så tokigt.

Skolarbete - metalltråd

När vi var tillbaka i skolan fick vi pröva på att forma i metalltråd.

 Jag skulle forma en profil genom att titta på personen och forma under ett par minuter. Ja det blev inte alls likt men det var en rolig och bra uppgift.

 Skolkompisars verk, men jag ville visa hur fint det blir med svart bakgrund.

 Vi arbetade med kroppen och skulle forma en kropp i rörelse. Jag fick tråd över och det blev en svajig promenad.

Jobba vidare med masker

Nu har jag äntligen bestämt mig. Jag har velat fram och tillbaka och nu har jag hittat rätt. Vi har arbetat mycket och pratat mycket om masker och olika former. När vi gjorde maskerna tänkte jag mycket på hur kul det skulle vara att göra lite större prydnadsmasker och mitt i allt funderande och springande till förrådet så såg jag ett tidigare projekt på masker. Då hade vi använt hela tidningar som grund och gjort ansikten av. Min skapande arbetskamrat hade gjort tre vackra skapelser som jag kände direkt att ja det här blir bra. Bra att vidareutveckla och roligt att göra. En bra kombo!

Jag började med att fundera och sen plantera iden hos mina kollegor som bara nickar och godkänner( jag har det bra jag vet). Därefter gjorde jag lite prov hemma och jag tänkte skriva ut lite olika ansikten(spindelmannen,tingeling, konstverk mm) för att ge barnen lite ideer. 

 Hemma ville mina barn göra en clown och en prinsessa. Vi tog hela tidningar och formade till ansiktet och helheten med hjälp av att tejpa på baksidan. Clownnäsan och hattbollen formades med torrt papper och tejp. Prinsessnäsan skulle minsann vara petit och fick formas till när hela figuren täcktes med tapetklister. Jag hade sparat klister i en låda och nu var det väldigt rinnigt men fungerade alldeles utmärkt. Vi täckte hela figurerna med vit färg och håret blir en senare fråga.

Prinsesskronan klipptes direkt i stora formen och likadant hatten som sen formades till med lite remsor runt. Jag tror det håller bättre då. Barnen behövde lite hjälp att hålla och forma men klarade mycket själva. Den lilla petitnäsan fick dock mamma göra. Det är spännande att se om det blir som de tänkt sig och hur de funderar när den är klar. Vi hade ju en diskussion om hur det skulle se ut när vi började.

 

 Så här blev slutresultatet och de blev väldigt nöjda. De ville sätta upp dem på väggen och det ska vi göra. Hår ville de inte ha men jag ska fråga en gång till.

Arbetet i storgrupp på fritids

Jag tänkte jag skulle börja med att visa vad som inspirerade mig. Dessa masker låg sparade i förrådet och är gjorda vid ett tidigare arbete med papier mache. De är gjorda av min arbetskamrat och konstnär Eva Thorén och jag tycker de är fantastiskt vackra.

 De är gjorda av en hel tidning som man formar till med exempelvis toarulle eller äggkartong för saker som ska stå ut såsom näsa. Dessa saker och formens helhet tejpar man med maskeringstejp. Därefter behöver man bara täcka lite lätt med ett lager tidningspapper och sedan stoppa i torkskåp. Det torkar på nån timme. Vi använder tapetklister eller draksnor som jag kallar det. Vi brukar prata mycket om den där draken och snoret. Jag tänkte jag skulle färga det för att se barnens reaktion.

 Här har barnen börjat och jag har visat maskerna och vi har tittat i olika tidningar och böcker för att få ideer. Många ville göra katt och clown. Jag hjälper dem med formen men näsorna gör de själva. Några gör batman och ett barn tillverkar en orm. Senare på dagen kom treorna och ville göra skålar. Jag tänkte först nja men jag brukar låta barnen få göra saker de själva kommer med förslag till och på fritids tror jag det är mycket friare att kunna fånga upp ideer. Jag hjälper dem med skålarna och de startar sitt arbete.

 De första barnen som gör masker är förskoleklass och ettor. Det beror på att de kommer först på dagen. När deras masker torkar fyller jag på med barn. Vi brukar gå runt och fråga de barn som är sysslolösa, eller som har frågat många gånger. Jag brukar försöka fånga upp de där som inte vill komma in i verkstaden. Det gäller att hitta rätt taktik.

 Här är början på ormen och nedan är en clowmform.

Jag har försöker tänka på vad barnen arbetar med, hur de gör och vad de vill arbeta med nästa gång. Det är svårt. Jag har barn hela tiden och de byter plats med varandra och turas om. Det tror jag kan vara lättare att kunna när man har fasta barngrupper. Jag tycker att det blir lite småfragment som man kan fånga upp. Det var en pojke som inte vågade med lermasker men tog mod till sig när det var stora masker och tillsammans med en kompis. Han hade inte arbetat med pm förut och jag hjälpte då honom lite extra för att han skulle tycka att det var roligt. De små barnen får man givetvis hjälpa mycket mer och de stora behöver större utmaningar. 

Nu börjar det hända saker. En del vill göra så som maskerna är gjorda och andra vill göra något annat. Det blir mycket clowner och katter. Det där måste jag undersöka. Vilka väljer det och varför. Jag har märkt att jag frågar mer och tänker på hur jag gör. Jag tänker mer på om tillfället är rätt och vad barnet egentligen frågar. Ibland var kanske inte frågan meningen att få svar på utan något helt annat. Ett barn har börjat göra en giraff och det var när jag föreslog olika saker som hon kom på det. Jag sa att hon kunde göra någon form av människa eller ett djur som elefant eller giraff.

 

 

 Nu tillverkas lite allt möjligt. Ett barn ville spinna vidare på halloween och gör en gubbe med pil rakt igenom huvudet. Jag tycker det är så roligt att få använda allt man läst och att det fungerar. Jag är medveten om hela processen. Det som jag känner är väldigt akut är dock att finna ett bra sätt att dokumentera. Jag tog upp det med mitt arbetslag och vi har funderat på detta förut i olika omgångar. Vi beslutade oss för att nu var det dags. Vi ska använda oss av portfolio. Där ska finnas bilder, fotografier, anteckningar och formulär som kan fyllas i. Vi ska utarbeta nåt som är lätt att skriva in små anteckningar i då och då. Varje pedagog har ansvar för en årskull och vi kommer nog att göra så att vi tar mer ansvar för varje grupp men att vi också har ett gemensamt ansvar för hela gruppen. Ja när vi har börjat med själva pärmen så rapporterar jag hur det går.

Jag tycker att det är viktigt att kunna skriva in hur varje barn arbetar. Vad de har för styrkor och vad de behöver träna på. Jag märker mer sånt nu och försöker lägga det i huvudet men där är så fullt. Jag behöver hitta bra sätt att skriva ner. Hemma har jag börjat planera mer och mer. Det känns mer att det är ett krav för att få saker och ting att fungera när det blir mer att göra. Det är ju så på arbetet också. Det är så många barn och så mycket som ska göras. Det är väldigt skönt att kunna fokusera på bilden men då blir ju något annat lidande. 

 

 Det här kommer jag att fortsätta med så jag lägger in fler bilder när sakerna börjar bli färdiga....

 Nu börjar ormen och fler clowner att bli klara.

 Några gör kaniner och vi kom på att om vi hängde dem i öronen i torkskåpet så blev de annorlunda. Öronen kunde hänga framåt eller bakåt.

Skålarna börjar också bli färdiga och nu har vi fortsatt med julkulor. Vi använder ballonger och tapetklister med tidningspapper i remsor. Glitter och glamour. Barnen får även välja silkespapper. Jag har hängt upp några exempel i fönstret.

 Det är inte så tokigt att se hur skapande nu är en naturlig del( vi har alltid skapat men inte pga av bla tidsbrist så ofta). Jag har ju verkstaden i princip varje dag någon stund och jag vet vad barnen gjort, vad de prövat på och vad de behöver öva på mycket bättre. Vi arbetar med lermasker,pappersmasker och ballongbollar. Barnen kan få välja när de vill komma in och jag kan hämta barn som behöver uppmuntras. De har stor valfrihet men jag försöker uppmuntra att sitta länge genom uppmuntran och lite puffar för att de ska få finna lite lugn i sitt skapande. När jag har verkstaden så här länge så ser jag mer hur barnen bara suger åt sig information. De har aldrig hört talas om paletter och moddlare men nu börjar de använda orden jag lärt dem. Jag uppmanar att pröva olika färger och att utforska det de redan vet för att se om det var så. Många har ingen aning om hur färger blandas och kan sitta och blanda färger i sitt egna lilla flow. Jag försökte mig på att färga fönstren med färg och barnen var genast där och frågade och ville pröva. De är ju så fantastiskt vetgiriga och jag känner att det är så otroligt synd att vi berövar dem det. Verkstaden ser dock ut som en orkan i tapetklister och papper men jag och barnen trivs. Jag längtar mer än vanligt till barnen och deras skapande. Jag blir lite vemodig när jag tänker att det här året snart är slut.