Pappskallar

Ahhh, denna ljuvliga papier mache. Jag har alltid tyckt om detta material. Man kan använda två metoder. Jag har använt mig av tapetklister eller marwin medium och rivna,klippta pappersbitar. Den andra metoden är att mixa pappret innan till en massa i exempelvis en mixer(detta måste jag pröva). När vi var på skolan fick vi forma en lerklump(stengods med chamotte) till en boll för att därefter trycka ut en skålform. Vi vände på skålen och började forma ett ansikte med början vid ögonen. När vi format ansiktet lade vi papier mache över och det sista lagret blev i silkespapper där vi skulle tänka element, vind,vatten,eld och jord.

Bild tillhör Wikipedia

Våra skapelser

Väl hemma hade vi med oss lite läxor men den här uppgiften hann vi inte på skolan. Vi skulle format en pappskalle av en toarulle och ihopknycklat papper som fästs med tejp. Jag ville skapa lite och högg in på pappret. Jag passade på att pröva lite olika sätt att arbeta. Jag använde toarulle, maskeringstejp,äggkartong och rivna tidningar. När jag började var tanken att det skulle vara en skalle med stor näsa och stora öron. Jag formade en platta för honom att stå på.

 Jag arbetade hemma för jag tänkte pröva i lugn och ro sånt som jag ville använda mig av på jobbet senare. Det var så där mysigt så man får lust att nynna lite. Avslappnat och skapandelust. Jag försöker undersöka hur mycket av leken som finns kvar i en vuxen människa, hur mina barn och barnen på jobbet leker och det är så spännande att ha dessa tankar. Jag tittar på när mina barn leker med lego och försöker minnas vad som var fascinationen med detta. Vad är lek för oss vuxna? Är leken att vara där man inte ingår i verkligheten? Är det flow? Leker jag när jag läser en bok eller sitter djupt försjunken i tankar? Jag tror såna här saker är bra för att koppla av men det är inte lek. Lek är så mycket mer. Där lär man sig saker, umgås och framförallt har otroligt roligt. Jag ska fundera vidare...

 Efter att jag torkat min första pappgubbe i torkskåpet så var jag inte nöjd. Min dotter sa att det såg ut som Musse Pigg och jag tänkte som Phineas och Ferb, jag vet vad jag ska göra idag! Forma om snoken och öron. Fixa till en nos och musseöron. Musses öron är väldigt smala intill skallen så där fick jag kompromissa. Jag använde pappersbitar till ögon och nos. Därefter täcktes Musse med vitt silkespapper.

 Jag hade tänkt använda svart silkespapper till öron men jag hade inget hemma så jag målade lite med readymixfärg. Den här uppgiften är jätterolig och bra att göra i alla åldrar. Min dotter ville inte riva utan klippa pappret och det måste jag komma ihåg att alla inte vill men hur jag ska ha olika lösningar för att de ska våga pröva. Jag ville pröva att forma olika bollar eller julgranskulor som var tanken. Jag hade sett på det underbara nätet att man kan stoppa in blommor som dekoration i papier mache och prövade med löv och presentsnöre.

Jag skulle vilja ha något som blir rundare och mindre än en ballong som jag använde. Jag tänkte på någon slags bollform som man täcker med plastfolie och delar mitt itu när den torkat. Jag ska se om jag hinner pröva detta. 

 Jag prövade att använda presentpapper och det fungerade alldeles utmärkt. Jag hade tänkt att barnen skulle få göra någon form av kulor att hänga i granen eller kanske i fönstret med lite dekoration på. Nu har jag bestämt mig för något annat men det kanske blir lite julgranskulor lite närmare jul. Det var bra att  ballongerna blev jättelätta så de kan lätt hängas upp och jag tror att det kommer vara en rolig uppgift.

Lärdomar:
Spara tapetklistret i en tätslutande glassburk för den håller sig jättelänge. 
Drick inte kaffe samtidigt för det hinner kallna innan arbetet är färdigt.
Svara inte i telefon om det inte är nödläge.
Ha en tom yta där formen bearbetas utan en massa små pappersbitar som fastnar och inte alls vill lossna från formen. 
Tejpa inte med klistriga fingrar.
Torkskåp är jättebra för snabbtork och för att ballongen inte ska hinna spricka.
Kamma inte håret bakåt med kletiga fingrar( håret sitter visserligen kvar bakom örat men det blir svårt att kamma).
Tejpa fast ploppen på ballongen innan så blir det lättare att få till en rund form.
Det var roligt och ska upprepas fler gånger!!!

Min lilla hand

Uppdrag: teckna av din hand i tre steg. 
1. Teckna handen utan att se på den ifrån ditt minne.
2. Teckna en hand och titta på den men teckna under bordet utan att se på papperet.
3. Teckna och titta på handen. Var noga med skuggor.

Den här uppgiften är rolig. Nu vågar jag använda mina blyertspennor och prövade tom mina vassare varianter. 

Den första varianten lyckades jag bäst med. Mitt lillfinger lyckas hela tiden spreta iväg och förstöra bilden. Jag tyckte först att tummen blev för stor men sen när jag tittade på bilden så såg jag att det såg bra ut i och med att tummen ska ses närmare ifrån. Jag blev nöjd med resultatet för jag trodde först inte att jag skulle klara av att få till en hand som överhuvudtaget såg bra ut. Syftet var ju att få den så naturtrogen som möjligt och det är svårt. I den sista bilden blev jag lite för ivrig med skuggorna och det är inte heller bra. Det ska vara mjuka streck på rätt plats och hårda på rätt.

Teckna sorg...

Bilder finns ju för att vi ska kunna förmedla saker till varandra. Ibland kan man inte använda ord utan en bild visar bättre hur en människa känner eller tänker. Bild ska vara ett ämne där barnen får utlopp för sina känslor och lär sig hur en bild kan användas och hur reklam används för att nå oss konsumenter. Nu var uppdraget att genom en blyertsteckning visa känslor.

Jag ville ha med en människa, träd och sorg. I en teckningsbok fanns en bild av en gammal dam vid ett fönster och jag tänkte att titta ut genom ett fönster och se någon gå bort kanske kan illustrera sorg. Jag började med kvinnan och ville ha henne lite suddig. Bilden skulle vara mörk och sorglig. Jag prövade med att sudda runt kvinnan men då fick jag kommentarer från min man om jag målade heliga Maria. Jag tog bort det och gav henne en mörk skugga. På vägen går hennes kära bort från kvinnan. Hon har sorg men det är svårt att få till ansiktssuttryck. Träden blev bra och det går bättre med skuggor och hur de faller men det är mycket kvar att lära. 

Jag gjorde ett nytt försök med en ny bild. Jag är alldeles för ostrukturerad och behöver lära mig att stanna kvar vid en bild. Något jag måste jobba med.

 En människa, sorg och ett träd. Hmmmm, det fick bli min väg också. Det är jättesvårt att få till olika strukturer i en bild. Typ åker,gräs,berg,vatten. Använde mig av en bild i boken för att få till en bakgrund. Tänkte att jag skulle lära mig nyanser genom att titta på bilden men nej det blev för svårt.

Ibland ställer jag mig på en stol eller tittar på kortet i mobilen för då ser man bilden på ett annat sätt. Jag tycker ju att det är roligt men är för snabb på att ge upp. Speciellt att jobba med skuggor och känsla tycker jag fångar mig. Jag tror det får bli den här bilden.

Mitt lilla face...

Nu ska jag försöka att sätta mitt ansikte på papper. Hmm det kan gå hur som helst. Jag använder A3 för det känns lättare att rita på när man ska rita något större. Jag prövar att rita på kvällen och på morgonen. Kvällen ger för många skuggor och det behöver jag verkligen inte. Ja den här övningen har jag lite att jobba med. Jag prövar att sätta upp håret för att se om det är lättare att få till ansiktskonturerna men det hjälper inte heller. Jag prövar olika speglar och olika styrka på blyertspennorna men när man ska skissa tycker jag att de tjockare 5b, 6b fungerar bättre för de gör inte dragen så markanta. 

Här är några av mina stackars alster. Ibland tycker jag att de första skisserna är bättre och jag tror att ibland tröttnar man på samma bild. Jag skissade flera samma dag och tog ibland paus några dagar men det hjälpte inte. Jag hade inte motivation för denna uppgift men jag gjorde så gott jag kunde. Bilden till vänster tyckte jag blev bäst för den var mest lik. Det var bild nummer två. Jag prövade med olika metoder. Jag ritade utifrån cirkeln med kors i, att måtta, jämföra mellan sakerna i ansiktet, eller bara på känn. Jag tycker om att rita med blyerts och att skugga och sudda för att få fram olika saker. Det är väldigt tillfredställande när ett streck hamnar rätt och ger bilden det där lilla man ville uppnå.

När jag väl valt bild använde jag readymix för att färglägga. Jag blandade på olika plastlock och använde mycket vatten. Hudfärg det är ett dilemma. Det känner jag igen från fritids. Vilken är egentligen hudfärg? Ja det beror ju givetvis på vilken färg man har men jag är mer åt blekröd. Jag använde röd,gul, vit och mycket vatten. Det finns ju så mycket i ansiktet som har olika färg och alla dessa streck åt alla håll. Ögat är ju inte bara blått utan har en massa olika nyanser och olika färger OCH olika ljus och skuggor. Ja det här är mitt första målade porträtt av mig själv och det är inte alls likt mig. Jag tycker dock det blev en "fin" bild. Kanske önsketänkande. Så här i efterhand ser jag en ung flicka och den enda likheten med mig är ena ögonbrynet. 


Skam den som ger sig men det här går verkligen inte. Hur gör man!!!

Nu använde jag oljepastell och de tycker jag om men det hjälper inte. Det blir konstigt och bara konstigare ju mer jag målar. Jag har svårt med känslan av att det är roligt och jag tror att det är det som gör det så svårt.

Nu prövade jag med glasögon på

 Hur ska jag kunna välja ett porträtt när inget blir bra. Det blir fel hur mycket jag än läser och studerar. Jag behöver vila från mig själv.

Den sista har jag helt deppat ihop över. Fick till näsa och ögonbryn lite bättre om jag nu ska försöka hitta någon ljuspunkt. Jag känner mig stressad och att jag har alldeles för lite kunskap som jag måste lära mig på ett år. Jag måste hitta tillbaka till glädjen och lugnet.

Dödskallar..mohahhhhha

Nu går jag vidare i mitt skapande med att vrida och vända på huvudet.

Det här ritade jag av med hjälp fönstermetoden

originalbild

 På den här bilden har jag ritat från fönsterbilden och fyllt på med skuggor osv på frihand.

 Till höger fyllde jag i blyertsbilden med pastellpenna(svart). Jag tror att han inte är riktigt nöjd med detta för han ser på mig som om jag gjort något fel. Usch ska vi hålla på länge med skallar kommer jag att få svårt att sova.

 Nu tänkte jag pröva med akvarell och att blöta papperet medan det fortfarande sitter fast i akvarellblocket. Använde en moddlare att blöta med. Det var riktigt kul att rita. Jag får fortfarande för vassa streck i bilden men själva metoden börjar lossna. Hurra!!!
Den här lille gubben gjorde jag på frihand och använde pastellpenna direkt. Det var lite pirrigt men jag försökte att titta på originalet och att använda samma proportioner.

 Hur slutresultatet blev kommer senare. Mitt i allt huvudbry ville jag riva loss lite så jag tänkte att en skalle i papper kan nog se kul ut. Jag använde ritpapper,marwin och en massa pappersbitar. Först skissade jag formen och därefter täckte jag skallen med papper. Tyckte mina streck förstörde bilden så jag klippte ut ögon,näsa och mun. Munnen såg så fånig ut så jag satte ett galler på den. Tyckte det såg mer ut som ett skelett då och inte en skrattande Darth Vader. Jag tycker dock att formen är lite för mycket militär eller Star wars men det går ju att vidareutveckla.

Jag har kommit på en sak. Jag hällde ut klistret på ett fat och doppade bara ett finger och använde det hela tiden till klistrandet. Jag blev faktiskt inte alls så kladdig då. Efter en stunds skapande glömde jag dock bort mig så jag slutade i ett klistrigt pappersnät iallafall.

Jag prövade lite olika metoder med samma färgnyanser, raka och rivna kanter men då var jag lite trött så jag tyckte att allt det rosa blev lite för mycket. Då hamnade Törnrosa och prinsen i solnedgången. Om man behöver rosa pappersbitar är gamla prinsesstidningar suveräna.

Nu tänkte jag lägga in slutbilden på min dödskalle på frihand och med akvarellpenna.

Som ett av min första skallprojekt så är han faktiskt helt ok. Jag tycker dock att det finns mycket kvar att arbeta med. Jag ser skuggor och streck som jag kunde gjort bättre.

Jag lät skallarna vila lite och arbetade med andra uppgifter ett par dagar. När jag sen var redo att ta mig an den "riktiga" uppgiften hade jag samlat mig lite. Jag prövade att rita skallen från olika håll och utifrån olika storlekar. Det är jätteviktigt för slutresultatet att ögon och mun har samma proportioner som allt annat i bilden.

 Bilden under är den bild jag tyckte jag fick till. Det var jättesvårt att tänka omvänt och att inte skugga skuggorna. Jag kom på att jag kunde sudda fram svarta partier och då gick det mycket lättare. Jag tycker ändå att han är för vit men egentligen så är ju en skalle vit. Jag gör alltid storleken på saker fel. För runt huvud, för lång näsa, för många tänder.

 Jag avslutade med att spraya hårspray på bilden och då försvann han för ett litet tag.
Då blev jag lite orolig efter allt kritande,suddande och blåsande, men han kom tillbaka.

Lika sur som skaparen. Usch!

Försökte mig på nåt tvärtomprojekt

Jag prövade lite olika papper och försökte att göra tvärtom. Jag ville pröva att rita skuggan vit men hjälp vad det gick åt skogen. Det sista jag gjorde var att måla på ljust grönt papper för att senare lägga på ett A3 med mörkgrönt. Jag ville pröva att få skallen att flyga men det var svårt. Får träna på det. Tyckte dock att den blev rätt okej. Den ser lite "levande" ut, ursäkta det torra skämtet och jag har fått bättre fason på storleken. Som alltid jättekul att få arbeta med och så härligt med dessa tillfällen att få gå in i ett flow.

självporträtt och andra...

Nu håller jag på att lära mig formge ansikten och kroppar. Det kommer nog att bli många märkliga former innan jag får ordning på proportionerna. Min son ritade av mig när vi satt och målade och jag tänkte börja där.

Jag håller i nagellack. Glömde givetvis att fråga varför.

 Jag tyckte att han ritade en riktigt fin bild av sin mamma. I skolan diskuterade vi ordet fin och vuxnas slarviga användning av detta ord. Min pojke tittade på en bild som jag gjorde och sa då fin. Jag frågade då vad han menade när han sa detta och då svarade han att den såg ut som det jag ritade av. Jag frågade om han tyckte att det var viktigt och han svarade ja. Jag har kommit på att jag ska ha "frågar man inte så får man inget svar" i bakhuvudet när jag arbetar med barnen. Det är lätt att glömma bort hur viktigt det är med följdfrågor för att utvecklas och tänka ett steg längre.

Tillbaka i skolbänken som vi var i förra veckan fick vi pröva en massa nya uppgifter. En av dessa var att rita av sin kollega mittemot med hjälp av papper och blyerts. Dessa placerades i knät under bordet. Jag hade lite svårt att fokusera då jag hela tiden fastnade med pennan under bordet. Jag kanske var lite fnissig också..

Nåväl, jag försökte att rita av Ulrika och jag hoppas jag är förlåten men så här blev det.

Jag kopierade denna teckning för vi skulle arbeta vidare med den och började med att titta på den. Jag ville få med Ulrikas ögon, bruna hår och örhängen. Det var sånt jag tänkte på. Nu glömmer jag lätt men jag tror ögonen var gröna eller bruna. Den här övningen handlar mycket om vad man ser, kommer ihåg och glömmer. Vi pratade om hur mycket man egentligen kommer ihåg och jag tänkte på när jag läste Sherlock Holmesböckerna och tyckte det var så fascinerande med hans goda minne. Undrar om såna finns på riktigt. Fler än tre saker att handla och jag glömmer....






På bilden syns Ulrika hår och ögon men örhängena blev mer som citroner. Där skulle jag ha använt en silverpenna. Sådana brukar vi ha till julkort och dekoration på fritids. Det tillhör sånt där attraktivt glittrigt gods som barnen älskar att använda. Uppgiften är rolig att göra och att gå vidare med den får mig att tänka ett steg till. Nu fick jag utan att se Ulrika tänka på vilka färger hon har. Jag får se om jag gjorde rätt när vi kommer tillbaka till skolan igen eller om mitt minne var uruselt.

Jag använde pastellkritor till att färglägga bilden med.Jag tyckte att "picassokänslan" krävde starka färger.

 Den här uppgiften ville jag pröva bara för att det var collage. Jag tänkte att det skulle vara omöjligt att forma ett ansikte men det var ganska lätt. Det kändes skönt att det inte var så kravfyllt. Jag menar att riva papper och klistra på till en form känns så även om det inte är så. Det är ju sju gånger värre att få till en ansikte som liknar någon alls med collage.

Det här blev inte heller jag men det var roligt. Jag hade inte räknat med att jag skulle få någon likhet alls eftersom det har gått sådär med självporträtten men det var bara kul att få försöka och det blev ju faktiskt en tjej även om ögonen sitter i pannan. Det svarta runt ögonen blir lite för markant och håret lite punkigt. Pappersbitarna kletade fast mycket mer på fingrarna än vanligt tidningspapper. Jag använde tapetklister för att variera lite. Det är kletigare och mer svårarbetat än marwin medium.