självporträtt och andra...

Nu håller jag på att lära mig formge ansikten och kroppar. Det kommer nog att bli många märkliga former innan jag får ordning på proportionerna. Min son ritade av mig när vi satt och målade och jag tänkte börja där.

Jag håller i nagellack. Glömde givetvis att fråga varför.

 Jag tyckte att han ritade en riktigt fin bild av sin mamma. I skolan diskuterade vi ordet fin och vuxnas slarviga användning av detta ord. Min pojke tittade på en bild som jag gjorde och sa då fin. Jag frågade då vad han menade när han sa detta och då svarade han att den såg ut som det jag ritade av. Jag frågade om han tyckte att det var viktigt och han svarade ja. Jag har kommit på att jag ska ha "frågar man inte så får man inget svar" i bakhuvudet när jag arbetar med barnen. Det är lätt att glömma bort hur viktigt det är med följdfrågor för att utvecklas och tänka ett steg längre.

Tillbaka i skolbänken som vi var i förra veckan fick vi pröva en massa nya uppgifter. En av dessa var att rita av sin kollega mittemot med hjälp av papper och blyerts. Dessa placerades i knät under bordet. Jag hade lite svårt att fokusera då jag hela tiden fastnade med pennan under bordet. Jag kanske var lite fnissig också..

Nåväl, jag försökte att rita av Ulrika och jag hoppas jag är förlåten men så här blev det.

Jag kopierade denna teckning för vi skulle arbeta vidare med den och började med att titta på den. Jag ville få med Ulrikas ögon, bruna hår och örhängen. Det var sånt jag tänkte på. Nu glömmer jag lätt men jag tror ögonen var gröna eller bruna. Den här övningen handlar mycket om vad man ser, kommer ihåg och glömmer. Vi pratade om hur mycket man egentligen kommer ihåg och jag tänkte på när jag läste Sherlock Holmesböckerna och tyckte det var så fascinerande med hans goda minne. Undrar om såna finns på riktigt. Fler än tre saker att handla och jag glömmer....






På bilden syns Ulrika hår och ögon men örhängena blev mer som citroner. Där skulle jag ha använt en silverpenna. Sådana brukar vi ha till julkort och dekoration på fritids. Det tillhör sånt där attraktivt glittrigt gods som barnen älskar att använda. Uppgiften är rolig att göra och att gå vidare med den får mig att tänka ett steg till. Nu fick jag utan att se Ulrika tänka på vilka färger hon har. Jag får se om jag gjorde rätt när vi kommer tillbaka till skolan igen eller om mitt minne var uruselt.

Jag använde pastellkritor till att färglägga bilden med.Jag tyckte att "picassokänslan" krävde starka färger.

 Den här uppgiften ville jag pröva bara för att det var collage. Jag tänkte att det skulle vara omöjligt att forma ett ansikte men det var ganska lätt. Det kändes skönt att det inte var så kravfyllt. Jag menar att riva papper och klistra på till en form känns så även om det inte är så. Det är ju sju gånger värre att få till en ansikte som liknar någon alls med collage.

Det här blev inte heller jag men det var roligt. Jag hade inte räknat med att jag skulle få någon likhet alls eftersom det har gått sådär med självporträtten men det var bara kul att få försöka och det blev ju faktiskt en tjej även om ögonen sitter i pannan. Det svarta runt ögonen blir lite för markant och håret lite punkigt. Pappersbitarna kletade fast mycket mer på fingrarna än vanligt tidningspapper. Jag använde tapetklister för att variera lite. Det är kletigare och mer svårarbetat än marwin medium.