En sak är säker iallafall och det är att det inte är så tokigt att sitta i puffen och barnen ser på film, brasan är tänd och jag tecknar. Det är mys på hög nivå. Dilemmat med detta är dock att jag måste vänja barnen vid detta då de sitter och grimaserar och fånar sig i soffan. Inte så jobbigt dilemma.
Det är lite jobbigt att se sina resultat på bloggen men jag börjar vänja mig. Det jobbiga är att jag känner mig ganska nöjd när jag ser resultatet i blocket men det syns mycket tydligare på kort vad som är fel. Det är svårt att få hela bilden att sitta. Några små förbättringar har det dock blivit. Formen blir bättre och jag har mer i bakhuvudet att tänka på och jag tycker fortf. att det är kul. På bilderna ser jag mer vad som är för stort eller för litet. Vad jag tecknat för starkt eller för svagt. Jag har kommit på att barnen har öron från ögat ända till munnen och är väldigt lika hur älvor tecknas.
Jag prövar nästa uppgift att teckna mig själv och den har jag brottats med. Jag hade först svårt att hitta en spegel som hela jag fick plats i utan att jag skulle stå så långt bort att jag inte såg mig själv. Jag lånade dotterns spegel och upptäckte att jag hade lutat den så mycket att jag blev helt konstig på bilden. Jag prövade att sitta ner och rita av mig själv framifrån. Det blev så misslyckat så jag var tvungen att vila från mig själv ett par dagar. Jag tycker det är väldigt roligt att teckna men när det blir för mycket suckar ger jag upp.
En annan dag när humöret var bra gjorde jag ett nytt försök.
Jag hade bara linne och trosor för att bättre kunna se hur kroppen ser ut egentligen. Jag visar inget foto av det och det ska ni vara glada över. När jag ritade av mig själv förut hade jag långärmad tröja och jeans. Det var lättare att teckna när jag såg kroppen. Jag tycker det går bättre att göra själva grovskissen än att gå ner på detaljer. På den översta bilden började jag med överkroppen och huvudet. Då upptäckte jag att fötterna försvann ur bilden. På den andra bilden började jag nerifrån och då var det lättare att få med hela kroppen. Jag skissade först upp formen och jämförde de olika delarna så att de fick plats. Lika lår och vad. Höft och överkropp som lådor. Det hjälper att få in bara några bra former för att det ska vara roligt igen. Kroppar har ju så mycket olika former fast vi ser så lika ut. Hålrummen skiljer sig ju också.
Jag var på Löfstad slott första advent och tittade givetvis på tavlorna där. Det jag tänkte på var hur mörka porträtten var och ett vitt, blekt ansikte i mitten. Det fanns väldigt mycket porträtt men en hel del annat också. Det jag tänkte skriva om var hur jag börjat intressera mig mer målmedvetet när jag är ute. Jag var på loppis och granskade tavlor och hos släktingar. Det gjorde jag aldrig förut. Förr tittade jag på konst och tyckte om att göra det men nu kan jag relatera till tavlorna på ett helt annat sätt. Jämföra,lära mig och det är fantastiskt roligt. Tyvärr är ju inte alla lika exalterade som t ex på mitt jobb och jag hör kommentarer som att det är bättre att barnen får pengar än att köpa konst för dem till skolan och att konst på väggarna ger barnen prestationsångest över att de aldrig kan måla så fint. Jag tänker dock kämpa vidare för vad vore världen utan skapande och vackra, intressanta, upprörande saker att titta och känna på? Det finns ju också väldigt många stöttande och energigivande människor här i världen!!!
